eftersom det är lördag idag satte jag inte väckarklockan igår kväll, men vaknade ändå vid 8. orkade inte gå ut i köket/vardagsrummet (för det lät som ett himla liv på alla killarna där ute), så jag klädde på mig, bäddade sängen och lade mig sedan och läste lite. klockan 9 kom anci in och frågade (lite argt nästan) hur det egentligen skulle bli, om jag ville ha en ledig dag. sen sa hon något (som lät väldigt anklagande) om att om jag får en dag ledig så kan ingen åka skidor. sedan påstod hon att jag "ändå jobbat korta dagar", så då kan jag jobba alla dagar i veckan. vaddå korta dagar? 7-19, ibland till 21, med en timmes (två om jag är riktigt snabb på med kläderna och iväg) ledighet då jag får åka själv är INTE vad jag kallar korta dagar! särskilt inte när jag måste (okej, jag måste inte, men man kan väl vara lite schysst och låta anci sova någon gång) gå upp mitt i natten och ta hand om en unge som bajsat på sig (igen). lite sur är jag, särskilt eftersom anci sa att det skulle bli ett lättare schema här i telluride.
jag jobbar nästan fyra gånger mer än alla andra au pairer (som jag pratat med) och tjänar bara hälften så mycket, lär tristan och sebastian att simma och åka skidor helt gratis, ibland till och med på min lediga tid. och för det plockar de bort min lediga dag?
kanske ska jag inte klaga, jag har ändå fått följa med till telluride som har usas bästa skidåkning och får låna ancis liftkort när hon inte åker, men det känns ändå så himla surt att sitta fast här i lägenheten på sin lediga dag när det är strålande sol ute, bara för att de inte orkar ha med sig bow ut i backen de få timmarna de faktiskt åker.

fick precis reda på att vi åker imorgon förmiddag istället för måndag morgon. tydligen tyckte alex det var bättre att dela upp resan i två delar. tänkte genast (vilket jag förresten tänkt väldigt ofta under min vistelse här) vilken tur att man gjort lumpen, ingångsvärdena ändras konstant och snabbt som bara den, precis som i försvarsmakten, skönt att man är van. van vid kontraorder, små sängar, att aldrig vara själv, att lukta illa, långa dagar, mycket begränsat förvaringsutrymme, fattig lön och att dela badrum med en massa killar. vad jag däremot är ovan vid är att inte få någon färdiglagad mat.. som tur är fixade ju linnea och marina det här om dagen!

anci frågade idag om jag inte vill stanna längre, eller komma tillbaka i höst (de har ingen au pair på sommaren eftersom de är i finland då). så kommer jag inte in på någon av kurserna jag sökt/ska söka eller inte hittar något arbete har jag ju ett alternativ. skönt!

har känt hela dagen att jag varit lite hängig och inte riktigt på topp, och när jag drar mig till minnes har det varit så i några veckor. har trott att det kanske var killarnas sjukdomar som smittade lite, men inte slog till helt. tills idag när jag kom på - jag har ju nästan blivit tvångsvegeterian! bara grönsaker, frukt och lite kyckling någon gång ibland. inte konstigt att jag varit låg! vet inte om de inte äter rött kött, men jag har inte sett något sen jag kom hit. det enda röda kött jag fått i mig är ju skinkan på subway-mackan jag åt förra veckan. potatis har jag inte heller ätit sen jag kom hit, (om man inte räknar med pulvermoset då förstås..) till och med deras chips är ju gjorda på spenat och tomat (baked, not fried).

efter att ha legat vaken halva natten på grund av obehagliga ljud (som jag inte tänker gå in närmre på) vaknar jag supertrött av att tristan kvart i sju kommer in i mitt rum och kryper ner under mitt täcke. trött som jag är somnar jag om innan jag blir stel som en djupfrusen fiskpinne, och far sedan snabbt upp ur sängen, det är någon i min säng som smeker mitt ben med sin fot och pratar med mig!?

elin, vill du int laga marble tracks med mig?
eeeh, nja, kanske inte just nu..
vaffö int?
ptja, för att jag har pj på mig och inte har ätit frukost än..
men jag har pj på mig..?

tog mig cirka en halvtimme att få ut tristan ur mitt rum, och det var med en lättnadens suck jag stängde dörren efter honom och l å s t e. från och med nu ska jag alltid låsa min dörr innan jag går och lägger mig om kvällarna. klockan var nu halv åtta och att somna om var ju bara att glömma.. suck.

så nu ska jag tvätta mina lakan och bädda om sängen, så kanske den känns som min igen. som den är just nu vill jag inte gå och lägga mig i den, har verkligen fobi för när folk sätter sig (eller lägger sig!) i min obäddade säng, särskilt när det är en liten smutsig kille på fem år som gillar att uträtta sina behov i trädgården!

de flesta vet nog hur mycket jag gillar kläder och skor, lite för mycket. idag tror (och hoppas) jag dock att jag nådde en vändpunkt. malin och jag var nämligen på outlets of anthem hela eftermiddagen idag. ajajaj, där gick det åt tre hela veckolöner!
dock var det väldigt mycket grejer i kassarna jag kom hem med också. bland annat tre stickade övertröjor, två skjortor och tre pikéer från ralph lauren, basics från calvin klein och tre par levis-jeans. men (mamma) inte en endaste bikini, topp eller sko fick följa med hem! och bara ungefär hälften är till mig.. hint, hint. det är konstigt hur man alltid hittar grejer till andra när man är ute i affärer..!
när jag kom hem och började packa upp allting fick jag plötsligt en känsla av att ha shoppat färdigt, för gott liksom. kändes jättekonstigt, men ju mer jag tänkte på det, desto mer vande jag mig vid tanken att jag faktiskt har så jag klarar mig gott och väl ett par, tre år framöver, sommar som vinter. vad skönt!

vad som känns ännu bättre är att jag köpt alldeles för mycket (och för dyra!) kläder och presenter till min familj. nu har ju jag mitt på det torra i flera år framöver! födelsedagar, jul- och påskaftnar, det är liksom redan klart. det känns härligt att ha en tom plånbok (och ett tomt konto) och veta att det är löning i morgon och att allt går rakt i sparburken (okej, jag erkänner, det är en påse..). och för att toppa det hela ska jag nu kolla på en helt gratis film och äta gratis banan.

farfar: jag vet vad du tänker, "övervikt, elin, övervikt", men icke! jag och anci har vägt allt och det är många kilon kvar till panik!

..det är något jag tänker ett par gånger om dagen. eftersom tristan bara får äta på bestämda tider klagar han ofta högt och ljudligt över att han "är sååå hungrig!" och "jag har aldri varit så här hungrig, jag måst ät nuuu!". fast det är värst när han gapar "varför kan jag int få någonting att ät?" och "hur kan jag int få någon mat?". det låter som att vi svälter honom, typ ger honom en morot om dagen. får nästan dåligt samvete av att höra honom. folk runt omkring oss hade väl stirrat ögonen ur sig om de visste vad han sa..!

i alla affärer finns det minst en gång som är till bara för alla hjärtans dag-grejer. hjärtan, nallar, rosa kläder, rött godis och massa annat skräp. i mängder! det är två veckor kvar till själva dagen, men allt har varit uppackat i minst tre veckor. bilden här under är tagen inne på ett jättelitet walgreens-varuhus, tänk då hur många hyllor som är vigda åt enbart rosa och röda hjärtsaker på tex supertarget! de stora frågorna är:

när vi hämtade tristan idag la jag märke till att "skolpolisen" här i arizona bär vapen. det är ganska sjukt att det går två män med vapen på parkeringsplatsen utanför en skola med 5-åringar, fast nästan sjukare är att jag åker förbi samme man fem dagar i veckan och har inte förrän nu lagt märke till vapnet. han berättade att kidsen ofta kommer fram och frågar om han inte kan visa pistolen, och om de inte kan få känna på den. i sverige har ju ungar i deras ålder knappt sett en tecknad pistol!


kommer ihåg ett vaktpass på stockholms slott då det kom fram en tjej, kanske 12 år:
"asså, är det där ett riktigt vapen?"
"ja."
"men hallå, är inte det typ olagligt?!"
"nej.."
"men vaddå, så du kan typ skjuta mig och jag skulle dö?"

här i phoneix finns väldigt många mennonitkyrkor, nästan en i varje kvarter. det är häftigt att se de små tanterna klättra i berget med sina klänningar, små hättor och supermoderna vandringskängor. männen ser man inte lika ofta, men ibland kan man se dem på trottoarerna (det finns faktiskt massa trottoarer här) på väg till kyrkan från bussen (jodå, vi har buss också, $1.25 kostar det) med sina långa skägg, hattar och hängslen. de är allt bra cool!

nu har jag varit här i två veckor och hunnit med massor! igår var jag på ett bibliotek downtown, det var verkligen inte som ett svenskt bibliotek! man kan ta med sig böckerna ut, till en restaurang, om man vill, utan att låna dem. här får man till och med läsa tidningarna i affären! tänk vilken utskällning man skulle få på ica om man gjorde det..!
jag tog i alla fall med mig några historieböcker om flaggstaff med mig ut i solen, de var sjukt intressanta! fyra timmar senare kollade jag upp och märkte att det hade kanske inte varit så dumt att ta med vatten och solkräm.. jag må älska solen och att vara brun, men vill ju inte se ut så här om några år!

idag har varit en riktig pangdag! jag har sett och hört så otroligt mycket, är så sugen på att veta mermermer om indianer och nybyggare. just nu kommer jag dock inte ihåg så mycket, men det blev kanske lite väl mycket på en dag, det kommer nog tillbaka i morgon! nu är det hög tid att gå och lägga sig, klockan är bara lite efter tio och jag sov som ett barn hela bilresan hem, men är fortfarande helt utmattad. håret har ännu inte torkat och armarna är fortfarande helt avdomnade av allt paddlande, som säkerligen kommer förvandlas till en träningsvärk som heter duga under natten. men tänk ändå, att jag har åkt bil, gummibåt och helikopter, sett indianreservat, regnbågsfärgade berg, filmstjärnehus, vilda djur och grand canyon på en dag!

jag har börjat få kråksparkar! ja, alltså inte rynkor, men när man är ute i solen och kisar blir det ju rynkor och i dem blir man ju inte brun. så jag kommer från och med nu alltid smörja in mina stackars ögonvrår med solkräm innan det bär ut i solen.

det är bara sjätte dagen i phoenix men bonnabrännan börjar redan träda fram! måste nog skaffa nya träningskläder..

idag gick jag till affären på min lediga tid, de säljer ju som tur är linsvätska i vanliga affären. tar ungefär 35 minuter att gå dit. när mannen i kassan, jim, packade min påse sa han glatt "i'll double-bag it for you! are you walkin' or drivin'?". jag svarade sanningsenligt att jag gick, och på frågan vart, sa jag "a bit further than the military base" varpå mannen bakom mig i kön ropar "hey, thats a long walk! it's like seven blocks up!". då försvinner jims leende, hans ögonbryn liksom dras ihop och han tittar på mig som om jag vore en alien. efter en lång stunds tystnad klistrar han på ett jag-har-precis-räddat-jorden-leende och säger "i'll triple-bag it for you..!", för då blir ju vägen hem kortare!

idag var jag nere vid poolen mellan mina arbetspass. solade och simmade lite, sen när jag går hem, iförd shorts och t-shirt, möter jag folk i täckbyxor och dunjacka! undrar vad de skulle ha på sig om de åkte till sverige nu..