nu är det snart dags att åka hem, bara några timmar kvar. har sagt några gånger till tristan och sebastian att jag snart åker hem, men tror ändå inte de fattar. den enda som verkar förstått är bow, de senaste dagarna har han krampaktigt klamrat sig fast runt min hals och börjar gråta så fort anci eller alex försöker ta honom eller om han märker att jag går därifrån. den där lillkillen kommer jag nog sakna, gladare kille får man leta efter. fast han kunde gott dragit ner lite på dreglandet, kräkandet och bajsandet, standardkommentarerna från tristan när han kommer hem från skolan är alltid (i hysterisk skadeglad falsett): "bow slobbered all over din skjorta..!" eller "hahaha, du har kacki på din skjorta!"

då var jag färdigpackad, det blev två proppfulla bärsäckar, datorväska (med en massa kläder i) och ryggsäck. skidorna känns inte helt okej att betala $50 för att få släpa hem dem över st eriksplan så alex ska kolla upp om han kan skicka dem istället, kan ta upp till 6 månader, men är nog ändå ganska otroligt att jag skulle behöva dem innan oktober..

det här modemet håller på att knäcka mig. egentligen är det bara att pilla lite på det, i bästa fall räcker det att bara starta om det, men vem orkar göra det varje gång man ska kolla upp nåt på internet?? näe, då går jag hellre ut i den strålande solen och tar upp kampen mot (fd) lsb mmö i att vara brunast. eller hänger med linnea de sista kvällarna innan det är dags att återvända till lilla (kalla?) landet lagom.

då var vi hemma i phoenix igen, det är ganska häftigt att man inte ens behöver köra i åtta timmar för att komma till usas bästa skidåkning. och det tar mindre än två timmar att köra till flagstaff där de fortfarande har massor av snö. här har det blivit mycket varmare sedan vi åkte,  det var bara till att byta tjocktröjan och jeansen mot shorts och linne. det är så varmt om dagarna nu att man kan bada i de "kalla" poolerna.

idag är sista dagen i telluride, vi åker tidigt i morgon. ingen skidåkning för mig, men nästan hela familjen brigham har varit ute hela dagen, utom bow som får sitta här med mig. vi övar på att sitta och hämnas (bita på tristans (blå) flygplan..). här nere är lite bilder från igår, finfint före med massa nysnö, dock ville inte solen vara med..

så det blev ingen skidåkning för mig idag, jag och bow fick stanna hemma, efter lunch kom tristan och sebastian och gjorde oss sällskap. fick i alla fall ledigt skapligt tidigt idag, kom loss vid halv sex efter att ha gjort snölyktor, högar av snöbollar (tristan och sebastian kan inte göra snöbollar, och vill inte lära sig heller?) och haft snöbollskrig i nästan en timme medan alex, anci och bow satt på after ski och tittade på.
orkade inte vara kvar i lägenheten och att ta en promenad är bara att glömma i den här nermörka byn, så jag gick på bio istället (ja, de har faktiskt en liten biograf här!). såg filmen taken, handlar i princip om en pensionerad agent som ska rädda sin kidnappade dotter. filmen i sig var väl halvbra sådär, satt mest och myste in mig i världens minsta biosalong och blev nästan lite varm om hjärtat då filmen hoppade av någonstans i mitten och popcorn-/biljett-/städtjejen fick springa iväg och fixilera.

efter det senaste snöfallet är backarna underbara och solen sken hela dagen idag. vid 10 lufsade hela familjen brigham (inklusive au pair) bort till kabinbanan för att ta sig till mountain village där de "snälla" backarna finns. det var matdags för tristan direkt när vi kom dit så alex tog sebastian till backen medan anci, bow och tristan satt kvar och åt. själv tog jag tillfället i akt och besegrade happy thought. den var inte alls lika farlig som den såg ut, träden glesnade ju längre ner man kom, till slut kom man ut i världens bästa backe! men efter ett par åk var jag mör som jag vet inte vad efter alla vurpor, så jag åkte ner till backarna i byn. fick syn på alex och killarna några backar längre bort och åkte dit. jag vet inte riktigt vad det är alex gör med dem men de blir bara sämre för varje gång de varit backen med honom. kanske är det för att han låter de åka med sele och det där konstiga bandet som håller ihop tipparna? tog i alla fall mig an killarna några timmar och det gick kalas, börjar se riktigt bra ut nu. vid ett-tiden tröttnade sebastian medan tristan ville åka mer, så jag och sebastian åkte till anci och bow (som varit i byn och tittat) så de kunde åka hem. insåg att jag hade en halvtimme till godo innan jag skulle vara tillbaka så det blev joint point och bushwacker innan jag begav mig hemåt ner för pandora.

ännu en dag i backen, och den var  P E R F E K T ! snöade hela natten och förmiddagen, lagom till alex kom tillbaka och det var min tur att åka slutade det snöa och solen kom fram, det var awesome! massa nysnö, strålande sol och knappt en kotte i backen, kan man ha det bättre? knappast, men det är väl därför det kallas nordamerikas bästa skidåkning här.. me like!
i kabinen på vägen hem blev jag inklämd bredvid fem amerikanska killar i 25-årsåldern som hade haft lite för kul på after ski. kunde knappt prata för de var så fulla, är helt säker på att jag fortfarande stinker av deras spritångor. undrar om de kom hem..

liftkorten här i telluride är en liten (svindyr) papperslapp med en sträckkod längst ner. varje gång man kommer till liften står det en person med en scanner och ska blippa det där nedrans liftkortet som man naturligtvis stoppat in i någon ficka för att det inte ska smulas sönder. först försöker man ta av sig handskarna, sen ska killen hjälpa till och så fastnar dragkedjan, osv osv. nu är det ju nästan tomt i liftkön, men ändå, tänk vad mycket tid man sparar på liftkortsystemet hemma (ett magnetiskt kort som man stoppar i lämplig ficka på vänstersidan och som sedan sensorer i svängkorset känner av). jaja, det är ju åtminstone 30-40 extra jobb..

anyways, idag var backen om möjligt ännu sämre trots att det snöat hela natten och dagen. men efter att ha lärt sebastian svänga och åka sittlift kunde jag äntligen plocka fram mina stavar och bege mig till the bowl. och ojojoj, vilken fullträff! pudersnö upp till knäna och knappt en människa i backen! dock lyckades jag köra över en klippa och har nu en kalasreva i ena skidan.. men i backar med namn som liberty bell, majestic, silvercloud, confidence och plunge får man nog räkna med sånt. apropå namn på skidbackar åkte jag idag förbi en som heter happy thought, åkte fram till kanten och insåg genast varför..

att dela rum med sebastian och tristan har många likheter med att bo i skansen på en stockholmskorvett. vaknade inatt av ett starkt ljus i ansiktet och fick en otrevlig flashback, trodde det var pålsson som lyste mig i ansiktet med mag lighten för att väcka mig och säga "10 minuter kvar tills du går på ditt vaktpass". men det visade sig att det bara var anci som var inne för att testa och byta knapp på tristan (hans blodsocker är heltokigt så här högt upp). varje gång jag är i rummet får jag en slags déja vù-känsla som liksom känns knuten till fartyget där jag ändå bodde nästan ett år; småkillarna babblar i sömnen, lika mycket och oförståeligt som vapenkillarna på fartyget. det är ständigt för kallt eller för varmt på natten för någon har varit och pillat på termostaten. när man vaknar på natten och måste gå på toa finns det rödbelysning i badrummet, enda skillnaden här är att jag inte behöver klättra över folk och slå i huvudet för att komma tillbaka till min minisäng. till och med böghögar (det kallas faktiskt så! har aldrig helt förstått varför) gör dem, även om det är inte lika ljudligt och sexuellt laddat som när femman (bland andra) brukade hoppa på ubåtsjaktaren..

till telluride kom vi runt 3-tiden idag, det snöar och är ca 25 grader ute. det verkar fint i backarna, alex, tristan och sebastian har redan testat alla pulkabackar. lägenheten är kalas, här finns allt, har till och med fått eget badrum, den lyxen har jag ju inte ens i phoenix! dock får jag dela rum med killarna, det gör väl inte så mycket egentligen, men med tanke på hur lite klockan var när tristan kom och hoppade i min säng i morse är jag lite tveksam.. bilder kommer i morgon.
efter en kort liten promenad genom telluride kan jag snabbt konstatera att telluride är en miniby, dock är den via en kabinbana ihopbyggd med en annan, större skidby som heter (ganska passande) mountain village och är en typisk amerikansk 90-talsskidort. telluride däremot är en gammal gruvstad där de sedan 1880, och fortfarande, bryter zink, bly, koppar, silver och guld. invånarantalet här ligger på ca 2000 personer.

som sagt, vårt första stopp var ju monument valley som ligger på delstatsgränsen mellan arizona och utah. vi fick bo i en finfin dubbel trailer wagon hos gouldings lodge, precis där john wayne bodde när han spelade in alla sina filmer. killarna älskade stället, och vem kan klandra dem, det var stort, allt gick i rosa och orange, och en fet tv med naturprogram på stod i mitten. dock var vi ju mitt i öknen så alla tre killarnas hosta blev ännu värre av allt rött damm. stackars lilla sjuka bow var världens ängel under hela bilturen och sa inte ett knyst, vilket är bra mycket mer än vad man kan säga om hans bröder.. trots leapster, dvd-filmer och mängder av leksaker och mat klagade de och bråkade konstant. "mammmaaaaaaaa, sebastian har sin fot på min fot!" "daddyyyyyy, are we there yet?!" "when are we there", osv, osv..
anyways, när vi kom dit var det nermörkt och man såg inte ett jota. men i morse var det stort wow och snabbt ut och fota de knallröda bergen som vi bott precis bredvid.

alla som känner mig vet att jag är en listskrivare, skriver listor till precis allting! så även nu, har inte packat ner en endaste pinal i väskan till telluride än, men har hela packlistan färdig. jag har nämligen kommit på en vinnande taktik. några veckor innan avfärd börjar man skriva packlistan, två-tre dagar innan tvättar man i princip allt man har i smutskorgen. och sent på kvällen innan, eller på morgonen precis innan man ska åka, börjar man packa. då vet man precis vart man har allting (allt är ju nytvättat och ligger där det ska i garderoben), kalasbra!
så nu när jag har läget under kontroll sitter jag och tittar på senaste avsnitten av family guy, lagom ansträngande innan sängdags..

de senaste dagarna här i phoenix har varit varma! dagstemperaturerna har legat runt 40°C inte helt fel när man går till poolen. i onsdags gjorde jag dock världens tabbe (eller, tabbar, ingen hejd på antalet misstag), skulle ta med killarna till parken, här är vad jag lärde mig av dagen:
   1. gå aldrig utanför dörren i usa under skollov om du inte vill bli förhörd
   2. be aldrig en kille på 5 år att smörja in sig själv i solkräm
   3. ta inte med dig en banan om du inte tar en extra med dig
   4. rita aldrig, aldrig, aldrig olika motiv på vattenflaskorna
   5. kolla vad kidsen har på sig innan ni går. PJ-byxor under jeansen är tex inte jättesmart när det är bastu ute..

det är härligt med så varmt och skönt väder, men kan inte låta bli att tänka på att det fortfarande bara är mars. det ska ju vara kallt! har försökt föreställa mig, men kan nog inte riktigt förstå hur otroligt varmt det faktiskt kommer bli här om några månader. tur att vi åker till telluride på måndag så jag kan vänja mig vid de svenska temperaturerna igen, lagom till jag ska åka hem och allt.

vid 9-tiden i morse lämnade anci och alex mig med en febrig bow som hostade, kräktes och nös ( det är inte för inte vi kallar honom slemdraken för tillfället..) om vartannat, och två apatiska killar framför tvn (när de är med sina föräldrar är det tydligen helt okej att kolla på tv och spela dator, men inte när jag jobbar?). självklart trodde jag att bow skulle vara det stora problemet, men jag hade som vanligt fel. tristan har haft enorma blodsockervärden och hostat så han kräkts (självklart på mattan) två gånger och sebastian har "glömt" gå på toa tre gånger samt slagit sig ungefär tio tusen gånger.
framåt eftermiddagen hade vi dock läget under kontroll. vi åt matgubbar som döptes till einar och kastade GRIS, vilket senare döptes om till hund eftersom sebastian inte har någon grismask..

har precis kommit hem från en supermysig kväll med linnea och marina på macaroni grill och starbucks. äntligen fick jag min efterlängtade spaghetti och köttfärssås! hann med hur mycket kackel, skrattande och flamsande som helst, så himla kul!

alltså, den där saken bow var tvungen att ha på huvudet idag. anci tycker det är konstigt att han börjar gallskrika när man sätter på honom den. det tycker inte jag, för det första är den för liten och sitter jättehårt på honom, för det andra är den ju fruktansvärd! mjusch! såg idag att anci hade köpt ännu en huvudbonad åt bow. det är en ljusblå hatt med en gigantisk vit rosett i pannan. stackars kille säger jag bara!

tristan och sebastian är livrädda för hundar. tog mig ca en halvtimme att få dem att gå så här nära. hunden satt blickstilla och bara tittade med sina blå ögon.. de kan stå hur länge som helst på behörigt avstånd och tjuta i falsett "ååååhhh, så sööööööt! han är så fiiiiiin! ååååh", men rör hunden på sig det minsta piper de till och hoppar in bakom vagnen. man börjar ju undra hur hunden de hade tills för ett par år sedan var..

dang, vilken dag! hade jag jobbat (lagligt) i sverige skulle jag varit rik med hjälp av ob-tillägg nu! orkar knappt hålla ögonen öppna, men måste ju skriva färdigt här innan jag sussar!

0700 - tristan kommer in och väcker mig
0730 - börjar jobba
0900 - anci åker iväg på ärenden
1030 - killarna och jag går ner till parken
1200 - vi går efter x antal bråk hem från parken
1500 - anci hemma igen.
1530 - alex kommer och hämtar upp anci för middagsmöte
1830 - anci ringer och säger att det blir sent
2045 - alex och anci kommer hem. sebastian har somnat två gånger, bow vägrar sova och tristan är "jääättehungrig", men självklart även skyhög.

nu är jag lite småbitter, inte för att jag fick jobba längre, utan för att jag är helt säker på att anci visste redan från början att det skulle vara ett långt möte. hade ju varit en helt annan grej att jobba några extra timmar om man visste om det från början. men att få det som en glad överraskning en kvart efter att man slutat sitt 11-timmarspass är inte helt okej.


anyways, anci sa i alla fall idag att det skulle bli ett lugnare schema i telluride. apropå telluride är anci mitt uppe i packandet, det står påsar, kartonger och väskor överallt, kläder ligger över hela vardagsrummet och i killarnas rum. även snowjoggers kan man hitta överallt, anci ställde en påse full med dem (varför killarna behöver fyra par var är för mig helt obegripligt..) i hallen och sebastian går och tar på sig dem hela tiden. när han väl är färdig sparkar han (såklart) av sig dem någon helt annan stans. tvättmaskinen går konstant, har inte kunnat tvätta på en vecka, tog slut på "jobbkläder" för några dagar sedan, känns tungt att ta på sig kläder som är nedspydda redan från början, eller, som tröjan jag har på mig just nu, har en bajsfläck på sidan efter att ha burit bow (hur kan de göra så dåliga blöjor?!). men det är ball har jag hört, sjukt populär lukt bland kompisarna.

jaojao, det är inte bara mormor som firas här i bloggen, idag fyller (fyllde) ju farbror jan år! grattis, grattis, det får vi fira med en liten film på bow när han tittar på sebastian som hoppar i soffan. titta noga efter bows E.T.-move i början av filmen.

när jag gick förbi bilen idag tänkte jag "det var tusan vilken mini-takbox de har köpt, får ett par skidor ens plats där i?", sen kom jag på, det är ju bilen som är enorm, och inte takboxen som är liten..på kvällen efter att de hade köpt takboxen gjorde anci och tristan stora skyltar med stora "NO" på, och satte upp dem i både bilen och garaget. jag tänkte en stund och frågade sedan varför. anci svarade att hon som är så tankspridd skulle säkert köra in med bilen i garaget utan en tanke på att takboxen då skulle fastna. "men, varför ställer du inte bara något i vägen?", var mitt svar på det, ibland kan till och med jag vara smart!٩๏̯͡๏)۶