nu är det snart dags att åka hem, bara några timmar kvar. har sagt några gånger till tristan och sebastian att jag snart åker hem, men tror ändå inte de fattar. den enda som verkar förstått är bow, de senaste dagarna har han krampaktigt klamrat sig fast runt min hals och börjar gråta så fort anci eller alex försöker ta honom eller om han märker att jag går därifrån. den där lillkillen kommer jag nog sakna, gladare kille får man leta efter. fast han kunde gott dragit ner lite på dreglandet, kräkandet och bajsandet, standardkommentarerna från tristan när han kommer hem från skolan är alltid (i hysterisk skadeglad falsett): "bow slobbered all over din skjorta..!" eller "hahaha, du har kacki på din skjorta!"