liftkorten här i telluride är en liten (svindyr) papperslapp med en sträckkod längst ner. varje gång man kommer till liften står det en person med en scanner och ska blippa det där nedrans liftkortet som man naturligtvis stoppat in i någon ficka för att det inte ska smulas sönder. först försöker man ta av sig handskarna, sen ska killen hjälpa till och så fastnar dragkedjan, osv osv. nu är det ju nästan tomt i liftkön, men ändå, tänk vad mycket tid man sparar på liftkortsystemet hemma (ett magnetiskt kort som man stoppar i lämplig ficka på vänstersidan och som sedan sensorer i svängkorset känner av). jaja, det är ju åtminstone 30-40 extra jobb..

anyways, idag var backen om möjligt ännu sämre trots att det snöat hela natten och dagen. men efter att ha lärt sebastian svänga och åka sittlift kunde jag äntligen plocka fram mina stavar och bege mig till the bowl. och ojojoj, vilken fullträff! pudersnö upp till knäna och knappt en människa i backen! dock lyckades jag köra över en klippa och har nu en kalasreva i ena skidan.. men i backar med namn som liberty bell, majestic, silvercloud, confidence och plunge får man nog räkna med sånt. apropå namn på skidbackar åkte jag idag förbi en som heter happy thought, åkte fram till kanten och insåg genast varför..