för första gången på två år har jag försovit mig. låg i min minisäng och försökte somna om trots barnskrik och radio när jag plötsligt hörde alex säga hejdå till anci och killarna, varpå garageporten började surra. hmmm, tänkte jag, han brukar väl inte åka så här tidigt? tog upp mobilen (som jag även använder som väckarklocka) för att se hur lång tid jag hade kvar att snooza, kvart över åtta?! whaaat?! skulle ju börjat jobba för länge sen! ojojoj, det blev till att kasta sig upp och slänga in linserna för att sedan springa ut i köket och ursäkta sig för anci. hon verkade inte tycka det var någon fara, så det var ju skönt det, men för att stilla mitt eget samvete jobbade jag ända till kvart över tio. borde väl egentligen ha ett ganska maffigt antal timmars övertid att ta ut, men tror inte riktigt anci ser på det så..

annars har det varit en rätt lugn dag förutom när takfixaren och trädgårdsgubbarna kom vid samma tid, vilken även var bows sovtid.. men då fick jag i alla fall en chans att visa anci bows två minitänder som hon inte sett innan. sylvassa små saker, det där, nelson, släng dig i väggen!