jag hade millimetrarna på min sida idag. anci visade mig kläderna jag skulle få låna till colorado, hade millimetrarna inte varit på min sida hade jag varit död nu, död av andnöd på grund av för mycket skrattande..
första jackans ärmar slutade på halva underarmen, men anci tyckte jag kunde ha den ändå, "med en vindtät över" och så tog hon fram en neongrön löparanorak från mitten av åttiotalet, ni vet en sån där med resårband i midjan.. sen fick jag ett par träningsbyxor i storlek medium, på barnavdelningen, de passade ju rätt bra, dock slutade de på halva vaden. till detta tyckte anci jag skulle bära en snorgrön mössa och ljuslila fingerhandskar, allt i fleece, naturligtvis! sen öppnade hon andra sidan av min garderob och visade mängder av ljusrosa och ljusgula mjukisplagg som det är "fritt fram att använda". vid det här laget höll jag på att spricka.. men jag skärpte mig snabbt då anci tog fram det enda "normala" plagget, ett par svarta fleecebyxor, perfekt mellanlager. jahapp, då var vi äntligen klara, trodde jag ja! anci inser att den första jackan kanske är lite väl kort i ärmarna, så hon går och hämtar en annan..
jag vet, jag vet, jag är en tvättäkta märkesnörd och ska alltid ha det "senaste", men kom igen nu! hade du tagit på dig det här? provade allt när jag kom in i rummet och höll, helt seriöst, på att garva på mig. och jag har inte ens någon spegel på rummet! kände mig lite som stig helmer, fast utan att vara cool liksom..