..det är något jag tänker ett par gånger om dagen. eftersom tristan bara får äta på bestämda tider klagar han ofta högt och ljudligt över att han "är sååå hungrig!" och "jag har aldri varit så här hungrig, jag måst ät nuuu!". fast det är värst när han gapar "varför kan jag int få någonting att ät?" och "hur kan jag int få någon mat?". det låter som att vi svälter honom, typ ger honom en morot om dagen. får nästan dåligt samvete av att höra honom. folk runt omkring oss hade väl stirrat ögonen ur sig om de visste vad han sa..!