igår kväll var jag noga med att ställa väckarklockan så jag kunde gå upp relativt tidigt, äta frukost och sedan åka iväg till last chance innan alla gamar (läs väldigt breda mammor med alla sina fem barn) kom dit. redan klockan 7 kraschade min plan, tristan kommer in och väcker mig.. jag som hade planerat lite sovmorgon kollade ju på film till klockan två inatt. eftersom det är omöjligt att somna om då grannen sitter och skjuter mot fåglar från sin bakgård släpar jag mig upp. när jag väl är påklädd och går ut i köket för att göra min gröt frågar anci om jag hade tänkt ha bilen idag, hon ska nämligen iväg på ett ärende nu så alex tar andra bilen och skjutsar killarna till t-ball. tusan, nu är ju planen helt förstörd! men efter att ha sprungit in på mitt rum och slitit åt mig väskan får jag skjuts en bit av anci så efter en liten promenad kom jag till last chance i alla fall.. väl där inser jag att det var idag det det skulle vara truck sale, lastbilar kommer hela dagen från nordstroms och bara mosar in nya saker i affären. åh, nej, det är proppfullt med folk i affären! men skam den som ger sig, hittar dock ganska snabbt det jag vill åt, fleecar. och en liten söt present till min lilla mamma som har namnsdag idag. eftersom det alltid är final sale på last chance vill man ju prova ordentligt innan man köper något. stod i kö i ungefär 20 minuter för att få gå in på open space (området utanför provhytterna) och prova mina fleecar (ja, jag vet, jag hade kunnat prova alla mina fleecar ute i butiken, men jag hade ju plockat på mig ett par jeans också..prova är ju gratis). men nu sitter jag i alla fall här i en jättemysig, high tec och väldigt billig fleece från columbia och slår in paket till lilla mamsen..
tittade på min klocka ( ja, det är sant, jag bär klocka nu för tiden! eller, ja, ibland i alla fall..) och såg att det var en kvart kvar tills bussen skulle komma. så jag gick in i skoaffären bredvid (mamma: sluta läs) och hittade ett par tokiga skor från michael kors, slejfarna var gjorda som valknopar! tar ut dem och tittar på dem, uäck, de är sådana där wedges med hög platåsula i kork. men det kunde ju vara kul att prova dem..
sagt och gjort, helt plötsligt står jag där framför spegeln iförd vad som nu har förvandlats till ett par kalassnygga och bekväma skor! men jag har ju köpstopp. faaaast, det är ju min namnsdag idag, kanske kan jag köpa dem i present..?  kollar på prislappen, $190?!? eller, förresten, det var ju rea på dem här, kollar prislappen igen, det sitter ju faktiskt en vit klisterlapp där bredvid, det innebär 90% off.. hmm, efter lite överslagsräkning kommer jag fram till att de plus tax skulle kosta ungefär $22, what?! helt klart värt!
glad i hågen går jag till kassan med (snart) mina nya älsklingar, väl där får jag ännu en chock, det är ytterligare rabatt på allt i affären, så jag behöver bara betala knappt $17! både jag och killen i kassan höll på att svimma över vilket bargain jag gjort..!

hinner till bussen gör jag också, inser dock sekunden innan jag går på att det i min leopardmönstrade plyschportmonnä inte finns jämna pengar till båda bussarna jag måste ta för att komma hem. aaah, snabbt beslut krävs! bestämmer mig för att gå första biten, fram till 7th, och bara åka andra bussen. det är ju ändå bara 11 kvarter.. men att gå elva kvarter i gassande sol och 32°C, iförd jeans var väldigt mycket varmare än vad jag trodde.. fram kommer jag i alla fall och hittar lite skugga att vänta på bussen i. men historien tar inte slut där, först blir jag raggad på av någon slibbig människa från telefonbutiken på andra sidan gatan. när han äntligen gått hör jag ett BRAK, vänder mig om och ser en fullvuxen man och en cykel ligga i rabatten vid sidan om. "sir, are you okej?" mannen, som är märkbart berusad, svarar genom att ge tummen upp. ser att han har ett enormt skrapsår på ena armen, drar fram mitt första förband (jag vet, jag är en nörd) och gör en insats. "thanks lady" sluddrar han och cyklar vinglande vidare. fem minuter senare kom bussen och jag kom ordentligt hem.